Som sagt skulle vi i måndags börjat på kirurgiavdelningen, men där ville de inte riktigt ha oss så vi blev snabbt avdumpade på akuten istället. Så där har vi virrat runt i två dagar nu. Akutvårdsmottagningen är inte någon vidare trevlig plats. Det är litet, trångt och fullt av väldigt svårt sjuka patienter som knappt ges någon integritet. Det är främst patienter som varit i svåra olyckor i samband med att de åkt Boda bodas-ugandas taximopeder, fått frakturer och allvarliga skallskador. Det är även en del barn som blivit påkörda av dessa påväg hem från skolan. Många patienter ligger gravt medvetandesänkta med blödningar i hjärnan och övervakas, eller väntar på att ha råd med röntgen och behandling. Frakturer stabiliseras med hjälp av kartongbitar och tejp!

Brännskador är också vanligt förekommande, det första vi möttes av igår var ett barn med brännskador över hela rygg och rumpa. Idag kom även en kvinna som vad vi förstod haft ett förhållande med en annan man, varav hennes make hällt bensin över hela hennes kropp och tänt på. 85 % brännskadad. 

Det är heller inte ovanligt med patienter som blivit överfallna och misshandlade. En kvinna på avdelningen har blivit så illa misshandlad att hon har flera frakturer i skallbenet, flera blödningar och ödem i hjärnan samt skador i buken. 

Mitt i denna miljö ligger även svårt sjuka palliativa patienter i sin sista tid i livet. Troligtvis pågrund av att det finns tillgång till syrgas, sug för att suga luftvägar osv. på akuten, vilket det inte gör ute på avdelningarna. Det svider lite för oss fyra som är vana vid den palliativa vården i Sverige och även har arbetat en del inom det.