I måndags gick vi tillbaka till kirurgavdelningen i hopp om att bli mer välkomnade den här gången. Efter lite väntan visade head nurse sister Sarah tillslut oss runt. Hon är en mycket speciell kvinna, skrattar bland annat vid opassande tillfällen inför
patienter och anhöriga och kallar alla äldre patienter med demenssjukdom för "babys". Samtidigt verkar hon ha god hand med patienterna och lättade upp stämningen ibland.
Female ward! Kirurgen är uppdelad i en kvinnlig och manlig del med upp till 50 patienter på vardera sida. 1-2 sjuksköterskor jobbar på varje sida.
Det var mycket "africa-time" på den här avdelningen, men vi försökte roa oss så gott det gick
Fräscht!
Sister Sarah
Fiffiga lösningar för att hålla frakturer på plats.
Wound dressing time! Många patienter har riktigt hemska sår här. Värst är de barn som drabbats av benröta(?) och gått med detta i flera år hemma för att man helst drar sig för att söka vård här. Benen blir alltså helt förstörda av den här sjukdomen,
och många hade jättestora infekterade sår som gick ända in till benet. De här omläggningarna är riktigt hemska då patienterna inte får någon smärtlindring i samband med dem.
Det är också mycket brännskador, några skottskador, misshandel, olika frakturer, cancerpatienter, skallskador och ja, allt möjligt som på något sett kan ha med kirurgi att göra!
En del av patientklientelet består av fångar från olika fängelser i närheten. De bär sina fångdräkter, sitter fast med handfängsel i sängen och får knapert med vård då staten bara står för en del av deras kostnader. Omvårdnaden är nästan utebliven
då fångarnas familjer inte alltid vet var de befinner sig.
Medicinskåpet som endast innehåller tre olika antibiotika och natriumklorid. Dagen innan påfyllning.
På kirurgen fanns iaf Smith, sjuksköterska och en riktig pärla! Som tyckte vi var dåliga på att läsa när vi försökte tyda vad som stod i journalerna.
Onsdagen och torsdagen spenderade vi på operation. Det finns endast en ortopedkirurg på hela sjukhuset, som opererar en dag i veckan. Vilket känns galet då den största patientgruppen är traumafall med frakturer. Om man är ensam ortopedkirurg
på sjukhuset är man tydligen en rockstjärna, kaxig och har flames på op-mössan! Ett riktigt grabbigt gäng helt enkelt. Ortopedi-operationer är ju häftiga ändå, mycket slitande, hamrande, borrande och skruvande. Det blev dessutom strömavbrott
cirka 6 gånger under en operation, pannlampan på bara!
I torsdags var syrgasen slut i theatre hela dagen, så de gjorde endast kortare operationer och akuta kejsarsnitt.
Vi har varit hos Emelda som ska sy grymma morgonrockar till oss❤️
I lördags åkte vi till Igongo för att gå på museum och vara lite kulturella. "No cows, no banana plantation, no wife", starkt!
Vi har varit på lokala baren och ätit supergod inhemsk mat, sett fotbollen på Vegas med en himla massa britter och varit ute och dansat fram till morgonkvisten!
1 kommentar(er)
